och så kom helgen...
Fan så trött jag är på att vara arbetslös! Nu måste det snart hända nåt. Det är inte så här jag vill ha det. Får krypa ner i soffan och invänta att idol ska börja, och så kan man ju fundera ut nåt smart att hitta på i framtiden...
nytt liv, nya tag!
det här var inte igår....
Har hänt mycket sen jag skrev sist. Flyttade hem från Oslo 3 september, med gråten i halsen. Men jag var tvungen. Han höll på att förvrida min hjärna. Har äntligen fått lite distans till hela det sjuka förhållandet. Att en människa kan manipulera så. Skrämde mig på riktigt. Slutade jobbet sista augusti och grät som en tok tillsammans med kollegorna. Saknar det så det gör ont i hela mig, men en vacker dag kanske man kan komma tillbaka =)
Så, är nu arbetslös, mattlös (sjukt eller vad!?) och bor hemma hos Mor men är gladare än på typ ett år! Är väl ganska exakt ett årsen allt startade...kryper i hela kroppen på mig....Nog om det nu!
Har iaf hittat en kille som har allt! sexig kropp, bra jobb, hus, uthållighet och han är bara ljuvlig! Är rätt så nytt än och jag är nästan rädd att han är overklig... =D
Har också fått upp kontakten med älskade Frida igen, har saknat henne så. Att man kan va så dum att ge upp sina äkta vänner för en kille är obegripligt, men så här med facit i hand så svär jag på att aldrig göra om det! Mina underbara vänner och min familj är mitt allt!
Lillasyster har tagit sig till göteborg och läser till stylist, och har sån talang så man blir grön av avund! Men unnar henne allt gott! =) massa kärlek till henne!
Storasyster har gjort slut med sin karl efter tio år, och klarar sig utmärkt, Allt gott till henne med, men med ett pekfinger i luften och en reprimand: Var rädd om nära och kära! =D Massa kärlek här med!
Så har vi Mor och Far, som kämpar med sitt, men på nåt vis löser det sig! Älskar er!
Känner ändå att jag ser att det är vår tur att få ha det bra nu, sakata men säkert går det framåt för hela familjen, och det är suveränt skönt att va tillbaka i k-na med mamma o pappa i närheten, och det är först nu när jag har landat som jag känner hur mycket det är jag har saknat här! Det är när man är 23 som livet börjar! Eller mitt iaf, eller, jag började ju leva för längesen, men har varit bortdomnad ett år.....upptinad igen och glad för att jag lever!
Är det här tråkigt att läsa? SKIT I DET DÅ!!!
Kärlek och lycka åt dom jag älskar och som förtjänar det, ni andra kan ta era dystra bittra olyckliga tragiska liv till nån annan sida... =D
Har hänt mycket sen jag skrev sist. Flyttade hem från Oslo 3 september, med gråten i halsen. Men jag var tvungen. Han höll på att förvrida min hjärna. Har äntligen fått lite distans till hela det sjuka förhållandet. Att en människa kan manipulera så. Skrämde mig på riktigt. Slutade jobbet sista augusti och grät som en tok tillsammans med kollegorna. Saknar det så det gör ont i hela mig, men en vacker dag kanske man kan komma tillbaka =)
Så, är nu arbetslös, mattlös (sjukt eller vad!?) och bor hemma hos Mor men är gladare än på typ ett år! Är väl ganska exakt ett årsen allt startade...kryper i hela kroppen på mig....Nog om det nu!
Har iaf hittat en kille som har allt! sexig kropp, bra jobb, hus, uthållighet och han är bara ljuvlig! Är rätt så nytt än och jag är nästan rädd att han är overklig... =D
Har också fått upp kontakten med älskade Frida igen, har saknat henne så. Att man kan va så dum att ge upp sina äkta vänner för en kille är obegripligt, men så här med facit i hand så svär jag på att aldrig göra om det! Mina underbara vänner och min familj är mitt allt!
Lillasyster har tagit sig till göteborg och läser till stylist, och har sån talang så man blir grön av avund! Men unnar henne allt gott! =) massa kärlek till henne!
Storasyster har gjort slut med sin karl efter tio år, och klarar sig utmärkt, Allt gott till henne med, men med ett pekfinger i luften och en reprimand: Var rädd om nära och kära! =D Massa kärlek här med!
Så har vi Mor och Far, som kämpar med sitt, men på nåt vis löser det sig! Älskar er!
Känner ändå att jag ser att det är vår tur att få ha det bra nu, sakata men säkert går det framåt för hela familjen, och det är suveränt skönt att va tillbaka i k-na med mamma o pappa i närheten, och det är först nu när jag har landat som jag känner hur mycket det är jag har saknat här! Det är när man är 23 som livet börjar! Eller mitt iaf, eller, jag började ju leva för längesen, men har varit bortdomnad ett år.....upptinad igen och glad för att jag lever!
Är det här tråkigt att läsa? SKIT I DET DÅ!!!
Kärlek och lycka åt dom jag älskar och som förtjänar det, ni andra kan ta era dystra bittra olyckliga tragiska liv till nån annan sida... =D
