att det alltid ska va omöjligt, allting...

Tycker så synd om honom,på en mack i halmstad och bilfan krånglar. Men mest tycker jag synd om mig, som har saknat honom så inibaljan och så bråkar det såhär. Så nära och ändå så långt borta, tänk, nu skulle han nästan vart här hos mig i sängen och gosat, men nej då, nästan lika många timmar till jue =S ja ja, jag måste väl iaf försöka få lite sömn, pp tidigt imån coh slänga sig på jobb...kanske man bara skulle slänga sig framför jobbet istället? Nästan lite vitsigt så här mitt i hopplösheten.....

God Natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0