nallepia

Nej inte alls. Dagen i skolan var helt okej...det är först när jag kommer hem som jag känner mig besegrad. Man går på högvarv från kl 06.00 till ca 17.00, när man kommer hem igen, och så bryter helvetet lös. Idag fick jag knäcken när jag såg hur här såg ut...Precis som igår, och det blev lite för mycket för lilla mig, när vi i tillägg hade fått en läxa, som innebar att vi ska kunna pendlen Drammen-Lilleström på rams. Det är 30 stationer...

För det första: En stor klapp på axlen till mig, som faktiskt just nu känner att läxan sitter. Lite bättre än hyffsat iaf. Och ett stort tack till mitt hjärta S-E, Vad skulle jag gjort utan honom? Han kom upp yrvaken vid halvsextiden ikväll, precis när jag kommit hem och undrade varöfr jag smällde och bankade så...Jag städade, i ren frustration, slammrade extra när jag plockade ur diskmaskinen, i ren protest, och bad att tvättmaskinen också skulle låta lite extra...Jag känner mig rätt taskig...men efter att ha hamrat och bankat i allt som var här och flyttat runt och vikt kläder så ser här faktiskt rätt okej ut nu, bara dammsugningen kvar, men den lovar jag att ta i morgon, som sagt, jag hade en rätt stor läxa att få in i huvudet. Med S-E förhörshjälp så tror jag bannimej den sitter!

Nu ska jag skicka ett förlåt-och-godnatt-sms till honom, sen ska jag ta mina anteckningar och gå in i sängen, för det är dags nu...Och allt känns lite lättare.

Att förbättra hos mig själv till imån eller nästa dag: Ta inte ut förlusterna i förskott!