hmmm...
Har varit en sådär dag..började piss...S-e sa han inte trodde det skulle bli så sent med jobb inatt, så jag somnade med ett leende vid två och tänkte att Nu kommer snart baby och väcker mig...Vaknade kl åtta av att ungarna här nere gapade i vanlig ordning, förstår inte varför dom måste öppna sin dörr innan dom faktiskt ska gå? Kan inte den bara få va stängd? men men, kunde vart värre, iaf kl åtta alltså, ingen s-e bredvid mig i sängen...blev ledsen och kollade telefonene, två sms, massa förlåt och förklaringar och kärleksförklaringar, och det enda jag kunde svara var: Skriv ALDRIG med att du inte tror att det blir så sent....Kände mig taskig efteråt, men kunde inte hjälpa det. Då kändes det så...fick dock dåligt samvete när jag förstod hur ledsen han var och hur dåligt samvete han hade...min älskling, vet ju egentligen långt inne att det inte är hans fel att det började ösregna och det drog ut på tiden...men just när besvikelsen slår till så måste man ju få ut det på nån, och då är ju han nära och bra, stackarn =)
Ringa tjenestekontoret iförmiddags och fick bekräftat att jag har fått ledigt sista veckan i september iaf, ska bli sååå skönt att ha en vecka att vila upp sig lite på och ställa om sig till skolmodus...ska bli kuuuul! =D
Först funderade jag och mamma på att åka utomlands en vecka, men det ser lite ut som att det kan bli lite svårt och jobbigt och krångligt, så jag satt och funderade på vad jag skulle hitta på annars...Funderade lite på att åka till karlskrona men släppte den idén ganska fort. Har ingen lust till det överhuvudtaget...har försökt ringa och smsa flera av vännerna där hemma i olika omgångar och inte nån svarar? Men alltid är det nån som kan klaga när jag vart hemma och inte hört av mig!? Ingen som någonsin haft en antydning till att hälsa på heller, så jag undrar, borde man bry sig mer? Eller ska bara var och en sköta sitt och leva i sin egna lilla bubbla? What so fucking ever, precis just nu bryr jag mig inte ett piss...faktiskt...Nu ljög jag, blir egentligen väldigt ledsen...Älskar ju mina vänner oerhört, även om dom är 65 mil bort
Kan hända att jag ångrat det jag skrivit imån eller om en vecka, men just nu och ett i par dagar så har jag funderat väldigt mycket på kompisarna där hemma...och lite kluven är jag. Är det så att man glider ifrån varandra så fruktansvärt? Trodde faktiskt att äkta vänner fanns kvar även om det var ett rätt stort avstånd emellan...ja ja, hormonFrida får väl fundera över det här ett tag, och antingen bestämma sig för att fortsätta försöka och se om nån bryr sig eller bara ta vara på dom vännerna som faktiskt hör av sig tillbaka lite ibland...Har dock en, som jag vet har mycket med sig själv just nu, men hon skriver iaf några rader på både fb och msn egentligen allt som oftast, och jag hoppas för allt i världen att det blir lättare och hon får må bättre när magen har sjunkit in och hon har en lite sockergroda att gosa med... ;)
hmm nu ska jag dricka upp mitt Te, försöka planera helgen litegrand och framförallt fredagen, blir spännande att se vilka som dyker upp =)
Saknar snutten...mycket, lillgrisen skrev innan "vill så gärna se dig, så oavsett hur sent det blir inatt så kommer jag hem...." gosgris är han!
Nä, Te var det...sen sängen..underbart =)
Nattinatti folkens
