Vad är då meningen?
Den här gången har jag inte hamnat vid ett vägskäl i livet. Jag känner det mer som att jag har hamnat på en återvändsgränd...Det kan väl egentligen bero på hur man ser det, men som jag ser det nu, så vet jag inte hur jag ska komma framåt. Det har liksom tagit stopp. Jag vet inte hur jag ska komma vidare, eller ens varför? Vad är egentligen hela meningen med det här uppehållet vi har på jorden? Att överleva för att bli så gammal som möjligt och försöka göra nåt vettigt med det?
Att avla så att den vedervärdiga mänskligheten lever längre? Att resa jorden runt och hinna se så mycket som möjligt, men varför?
Tankeverksamheten är på för fullt, dygnet runt och jag kommer inte fram till något som helst vettigt. Har verkligen ett liv som jag inte borde kunna klaga på, med en kanonfin lägenhet, en lön som man absolut skulla kunna bli fet på om det var det man ville, och underbara vänner och ändå är jag inte nöjd? Har ingen energi till nånting. Jag tvingar mig att umgås med mina vänner, för att jag vet att jag blir mer tokig om jag stänger in mig. Försöker jobba mycket för att inte hinna tänka på allt det här, men det kommer förmodligen bara sluta med att jag går i väggen inom en väldigt snar framtid, och vad skulle jag då göra om jag blir sjukskriven?? Börja knapra antideprisiva och linda in mig i en falsk verklighet.
Jag behöver ett nytt mål, nånting att jobba för. Nånting att se fram emot. (vilket jag egentligen har, nästa helg ska vi på latter och stand-up-föreställning, i oktober ska jag till Florida och hälsa på Silje!) Men det är nåt annat jag är ute efter. Jag har dock så smått börjat leka med tanken på att köpa mig en lägenhet...vet att jag skulle kunna få ihop till att ganska saftigt lån. Och det hade vart lite kul. Att köpa sig nåt helt eget, att veta att pengarna man betalar i hyra, betalas till sitt egna lilla ställe.
Men jag vet inte. Ett sånt projekt för oföretagsamma mig tar väl ett par år till iaf =P Sitter här och lyssnar på Melissa Horns nya låt "under löven" och har fastnat totalt för den....
Åren går in i varandra, och jag innser att tiden är kort, årstiderna smälter samman, och jag vill minnas det jag en gång glömde bort.....
Jag undrar om detta är en tidig höstdepression? Det här känns inte helt som pms. Men det kan ju likagärna vara det...den där pmsen går ju inte att lita ett dugg på. Men frustrerande är det!
Stackars er få läsare jag har. Här har man inte skrivit på två månader och när jag nu gör det så handlar det om depressioner och meningen med livet? Får hoppas nästa inlägg blir lite gladare!
Jag hoppas iaf att ni andra där ute har det bra! Ska bjuda er på en bild ifrån en frukost på Operataket som ägde rum för ett par veckor sen, efter en trevlig utekväll som slutade ca kl 10 på morgonen efter =P
Strålande morgonsol, lagom (??) med alkohol och mat från seven eleven! Där hade jag det ändå rätt bra =D
Att avla så att den vedervärdiga mänskligheten lever längre? Att resa jorden runt och hinna se så mycket som möjligt, men varför?
Tankeverksamheten är på för fullt, dygnet runt och jag kommer inte fram till något som helst vettigt. Har verkligen ett liv som jag inte borde kunna klaga på, med en kanonfin lägenhet, en lön som man absolut skulla kunna bli fet på om det var det man ville, och underbara vänner och ändå är jag inte nöjd? Har ingen energi till nånting. Jag tvingar mig att umgås med mina vänner, för att jag vet att jag blir mer tokig om jag stänger in mig. Försöker jobba mycket för att inte hinna tänka på allt det här, men det kommer förmodligen bara sluta med att jag går i väggen inom en väldigt snar framtid, och vad skulle jag då göra om jag blir sjukskriven?? Börja knapra antideprisiva och linda in mig i en falsk verklighet.
Jag behöver ett nytt mål, nånting att jobba för. Nånting att se fram emot. (vilket jag egentligen har, nästa helg ska vi på latter och stand-up-föreställning, i oktober ska jag till Florida och hälsa på Silje!) Men det är nåt annat jag är ute efter. Jag har dock så smått börjat leka med tanken på att köpa mig en lägenhet...vet att jag skulle kunna få ihop till att ganska saftigt lån. Och det hade vart lite kul. Att köpa sig nåt helt eget, att veta att pengarna man betalar i hyra, betalas till sitt egna lilla ställe.
Men jag vet inte. Ett sånt projekt för oföretagsamma mig tar väl ett par år till iaf =P Sitter här och lyssnar på Melissa Horns nya låt "under löven" och har fastnat totalt för den....
Åren går in i varandra, och jag innser att tiden är kort, årstiderna smälter samman, och jag vill minnas det jag en gång glömde bort.....
Jag undrar om detta är en tidig höstdepression? Det här känns inte helt som pms. Men det kan ju likagärna vara det...den där pmsen går ju inte att lita ett dugg på. Men frustrerande är det!
Stackars er få läsare jag har. Här har man inte skrivit på två månader och när jag nu gör det så handlar det om depressioner och meningen med livet? Får hoppas nästa inlägg blir lite gladare!
Jag hoppas iaf att ni andra där ute har det bra! Ska bjuda er på en bild ifrån en frukost på Operataket som ägde rum för ett par veckor sen, efter en trevlig utekväll som slutade ca kl 10 på morgonen efter =P
Strålande morgonsol, lagom (??) med alkohol och mat från seven eleven! Där hade jag det ändå rätt bra =D
Kommentarer
Trackback
